98/365: Om morgonen den 8 april 1799, hade Kerstin beklagat sig för sin matmor Anna Olofsdotter över en plågsam ryggvärk som hade besvärat henne under natten. Matmodern misstänkte att det var födslovärkar. Kerstin som in i det sista hade försökt undanhålla sitt gravida tillstånd för husbondfolket hade tillslut erkänt sitt havandeskap tre veckor tidigare. Men på matmoderns undran denna aprilmorgon hade Kerstin nekat till att det ännu voro dags för henne att föda utan Kerstin menade att ryggvärken var av ett sådant slag som hon hade varit besvärad av tidigare och som hon den gången hade blivit botad genom koppning. Matmodern smorde in Kerstins rygg med ”några och sunda droppar” och Kerstin fick sedan sätta sig en stund framför eldbrasan i vardagsstugan medan matmodern gick för att uträtta sysslorna i fähuset….
Jag har fått möjlighet att besöka gården där Kerstin var piga i Löten. Jag sitter i köket och undrar om jag sitter i samma rum som Kerstin satt i och värmde sig framför eldbrasan. Idag står här en elspis men det är antagligen samma plats, samma murstock som för 221 år sedan.
…Kerstin började efter en tid känna sig matt och beslutade att gå upp i nattstugan för att där vila ett tag på en av de två sängarna.
När matmodern efter en liten stund besökte Kerstin i nattstugan hade hon kräkts och nu misstänkte matmodern verkligen att det var födslovärkar. Men Kerstin nekade på nytt och klagade nu endast över frossa. Matmodern bredde en fäll över henne och gick sedan åter till fähuset för att uträtta de sysslor Kerstin nu inte orkade göra. Innan hon gick förmanade hon Kerstin och sa att hon borde be Gud bevara henne från oråd. Kerstin tog illa vid sig över att hon var så illa betrodd och försäkrade att ”hon ej kunde förtaga sig något utan matmoderns vetskap och bifall”. Efter en kort sömn vaknade Kerstin upp med frusna ben och fötter men i övrigt kände hon sig inte sjuk längre. Hon reste sig upp för att gå ner i bryggarstugan för att värma sig, satte bägge händerna på sängbrädet och just som hon skulle sätta ner foten i golvet föll fostret plötsligt ut ur hennes ”qwed”….
På 200 år har vissa hus rivits och byggts om på gården men bryggarstugan är bevarad. Här eldade man under vintern för djurens skull. Och här sov pigorna under vintern. På våren flyttade de till nattstugan men vid denna tid sov Kerstin fortfarande i bryggstugan.
….Matmodern som varit borta endast en timme fann Kerstin nu liggandes i bryggarstugan och undrade om hon mådde bättre? Kerstin svarade ja men matmodern fann det misstänkt och begav sig till nattstugan där hon fann dörren låst och trappan nedsölad med blod…..
Denna byggnad benämns som nattstuga. Bakom syns en bit av bryggarstugan. Jag får reda på att denna nattstuga har använts av drängar och pigor på gården under sommartid. Antagligen är detta inte samma nattstuga som Kerstin bodde i, den byggnaden är troligtvis riven. Men tradition med nattstuga har levt vidare på gården… och bilden av när matmodern närmade sig dörren där trappen var nedsölad med blod känns närvarande…
…Matmodern återvände till Kerstin som fortsatte neka att hon fött barn utan menade att allt blod var för att hon återfått menstruationen. Matmodern krävde nu att få nycklarna till nattstugan och begav sig åter dit och fann golvet där inne vara fullt av blod och hon fann moderkakan gömd i sänghalmen. Hon återvände till Kerstin som fortsatte att neka och sa sig inte veta av något barn. Men när matmodern berättade att hon funnit moderkakan och nu tänkte ta grannhustrun till hjälp om Kerstin inte berättade vart barnet var, så bad Kerstin matmodern att stanna hemma och tiga med vad hon sett. Matmodern hämtade då grannhustrun Kerstin Andersdotter och då erkände Kerstin till slut att hon hade lagt barnet i sin kista som stod i nattstugan, i vilken hon förvarade någon mössa och ett linnetyg. Matmodern och grannhustrun avkrävde Kerstin nycklarna till kistan och då de öppnade den fann de barnet som fortfarande var varmt men dött. De bar ner barnet till Kerstin som erkände det. Sedan la de tillbaka barnet i kistan där det förvarades till den 10 april då husbonden tog det till provinsialläkaren Per Tilleus i Söderhamn för att besiktigas. Obduktionen skulle förhoppningsvis visa hur barnet dött. Kerstin menade att barnet hastigt farit ut ur henne, dumpit hårt ner i golvet och aldrig visat på något liv. Matmodern och grannfrun trodde att det fötts levande men att det förblött eftersom navelsträngen inte hade knutits….