Utgångspunkten är prästen Samuel Ödmanns berättelse om en förförd flicka som i 1700-talets Delsbo fick gifta sig med en utterskinnskorsmössa på huvudet istället för kyrkans silverkrona.
Efter att ha varit ett skamplagg på en okysk kvinna blir uttern sig inte lik. Den tar med sig delar av kvinnans "vara" och blir ett slags förkroppsligande av makt och maktlöshet i våra vardagliga liv genom historien - den blir en utterkvinna.
I serien av utterkvinnor möter vi symboler och tecken hämtade från historiska berättelser och sägner. exempelvis bär Utterkvinna VI en halvklut som enligt skånsk sägen är att beteckna som en horklut. Hål och blixtlås i ryggen för tankarna till skogsrået och berättelser om uppsprättade av kläder på förvisade kvinnor.
Utterkvinna V (med utterskinnet) är interaktivt, där en rörelsesensor startar ström som värmer upp en metalltråd och därmed det värmekänsliga tyget som döljer tråden, och fram träder följande text: ”Jag är förförd. Jag har ej rätt att bära kyska brudars skrud”.
