12/366: 12 januari 1799 rannsakades Margta på ”Näsby Gästgifwaregård” anklagad för barnamord. Det var ett extra ting, ett så kallat urtimating. Tingsplatsen låg nära kyrkan som var dåtidens centrum. Idag ligger centrum nära den sedan länge nedlagda järnvägsstationen. Det var järnvägens ankomst som förflyttade centrum. Hit flyttades även tingshuset som placerades nära järnvägsstationen. Idag, 12 januari 2020, uppförs performancen ”Yllestrumpebands-manifestet” i detta tingshus som fram till 1971 fungerade som tingslokal. Performancen utgår från Margtas rannsaknings protokoll men även andra källor har varit viktiga så som husförhörslängder samt ett skillingtryck skrivet utifrån Margtas öde, vilket trycktes två år efter hennes avrättning.

medaktör Linnea Larsson Holm som sköter skruvdragaren/trådtvinningsmaskinen

Yllestrumpebandet är ”huvudpersonen” i performancen. Både Margta och Stina ströp sina barn med sitt eget yllestrumpeband. Men gjorde de det med ”mordiskt uppsåt”, så som det uttrycks i skillingtrycket? Eller var det samhällsstrukturen med dess genusnormer som var grunden till att de inte fann något utrymme att handla annorlunda?

”MEMENTOMORI” (kom ihåg döden). I vers 2, i skillingtrycket, står det att ”Wår Martha hon tager sig före det råd, förhärdar sitt hjerta med mordiskt upsåt, och fostret sitt mördar. Ack jämmer och gråt.”

Margta ströp inte sitt barn genast utan det fanns utrymme att finna barnet levande. Och Stinas husbondfolk, vilka letade efter henne under en timmes tid, hade haft möjlighet att finna Stina innan hon ströp sitt barn. Både Stina och Margta gömde sig inte särskilt noga då de födde sina barn utan båda gick till en sädeslada i närheten strax innan födseln och efteråt gick de direkt tillbaka till arbetet.

Vad skedde denna dag i rannsakningslokalen? Kanske sa Margta inte hela sanningen och kanske kom inte allt som sades med i protokollet. De som dömde henne var häradshövdingen Johan Paul Norin och sju nämndemän. Åtta höga herrar gentemot en ung faderlös soldatdotter.

”År 1799 den 12:te Janauarii förrättade undertecknad Härads Höfdinge tillika med Nämndemännen, Eric Olofsson i Dufnäs, Jon Hansson i Afva, Olof Olofsson i Ede, Pehr Ersson i Näsbyn, Jöns Olofsson Rimskog, Pehr Pehrsson i Näsbyn och Pehr Hansson ibidem. Urtima Ting med Delsbo Härad på Näsby Gästgifwaregård.”

Så vad var det Margta sa och uttryckte? I protokollet beskrivs hon som ångerfull med orden: ”kommit till wärkelig ånger öfwer sitt upförande”, ”under wisad mycken ånger och botfärdighet ärkände.” samt ”bekände Margta med tårar i ögonen at det warit med hennes eget då på sig ägande strumpeband, som hon afhändt sitt barn lifwet”. Vad betyder detta? Att en kvinna gråter och är ångerfull visade på en svaghet, en blödighet, som ansågs vara typiskt för det kvinnliga könet. Det bevisade att en kvinna var lättledd och att hon behövde en fast hand (en manlig sådan) som kunde styra över henne. Att denna beskrivning av Margta finns med i protokollet antar jag är för att visa på att hon var en dålig kvinna vilket gjorde det lättare att döma henne till döden.

Motsatsen ser vi i Kerstins protokoll. Hon nekade till att ha dödat sitt barn och fast rätten anade att hon bidragit till barnets död så kunde de inte döma henne till döden då hon nekade samt då det inte fanns tillräckligt med bevis. I protokoll beskrivs att Kerstin framförde sin berättelse ”utan att egentligen visa varken blödighet eller fräckhet”. Detta i sin tur visade att Kerstin lyckades bete sig på ett ärofullt sätt och därmed som en trovärdig kvinna. Att denna beskrivning av Kerstin finns med i protokollet tänker jag beror på att de som dömde henne ville försvara sin dom (det att de inte kunde döma henne till döden) genom att framhäva henne på ett fördelaktigt sätt.

Performance: Margta var 21 år gammal och efter denna dag hade hon 166 dagar kvar att leva.

Margta säger sig ha blivit gravid med Erik, en bondson i byn, då hon besökte sin mor vid pingsttiden 1798. Vad betyder det? En viss betydelse har det att hon inte blivit gravid hemma på den gård där hon tjänade som piga. Husbonden hade ansvar för sin piga och var skyldig att vaka över henne så att hon bland annat inte blev gravid. Genom Margtas berättelse undslapp husbonden ansvar. Sedan Margta började jobba som 16 åring så hade hon tjänat som piga hos samma bonde i 5 år. Men efter att hon blivit gravid våren 1798 så bytte Margta tjänsteplats hösten 1798. Varför? Antagligen av rädsla för husbondens reaktion. Att hon skämdes för att ha blivit gravid och inte ville belasta sin husbonde som hade fått ta ansvar för henne och hennes barn om hon bott kvar. Vidare skulle bonden ha ansetts som en dålig husbonde, inför byn och resten av socknen, då han inte hade haft kontroll på sin piga. Han riskerade att förlora sin heder. Så om husbonden hade vetat om graviditeten var möjligheten stor att han inte hade förlängt Margtas anställning (om hon nu inte valde att gå självmant).

Margta nämnde vidare att hon inte hade försökt förgöra fostret innan födseln men att hon hade börjat tänka på att hon skulle ta livet av barnet då det väl hade fötts. Detta kan verka som motstridiga uppgifter, det att hon inte alls var beredd på att göra abort men däremot att hon tänkte tankar om att ta livet av barnet vid dess födelse. En tänkbar anledning kan vara att rätten misstänkte att Margta försökt göra abort och att någon, kanske modern, varit villig att hjälpa henne. Men nu nekade Margta helt till det och säger också att ingen visste om hennes graviditet. På detta sätt skyddade Margta modern, om nu modern skulle ha vetat om graviditeten och eventuellt försökt hjälpt Margta med abort. För abort var straffbart och om någon hade hjälpt Margta så skulle även den personen straffas.

Skillingtrycket framförs av Karin, Gun och Gunnar och där beskrivs ”Hur Satan och Werlden förföra oss kan, Samt köttsliga sinnen som står mot Guds And.”

Margta säger vidare att hon blivit ”häftad” under äktenskaps löfte. Det vill säga att hon gått med på sexuellt umgänge utifrån att hon blivit lovad giftermål med bondsonen Erik. Men sedan nämner hon att när hon väl kände att hon var gravid så började hon umgås med tankar om att ta ihjäl barnet. Vad kan ha hänt med trolovningsplanerna? Var hon lurad? Hade Erik övergivit henne? Eller hade Eriks föräldrar nekat Erik att gifta sig med Margta? Margta var en soldatdotter utan egen jord att ärva, så hon var inget bra ”parti” för Erik. Erik drunknade 30 september, 3 månader innan Margta födde sitt barn. Om Eriks föräldrar hade vetat om att Margta bar på deras barnbarn, då Erik dog, så verkade de inte ha varit mån om barnet eftersom Margta inte önskade behålla det.

Ett annat barnamords fall, från 1741 i Finland (vilket då var svenskt), visar exempel på vad som kunde ske om en piga, i en liknande underordnade relation till barnafadern som Margtas, försökte kräva giftermål. Exemplet gäller en vallpiga som blivit gravid med bondsonen i familjen där hon tjänade och berättade det för matmodern. I detta fall kan man å ena sidan tolka denna gravida ogifta kvinna som ett aktivt subjekt då hon inte dolde sin graviditet utan synliggjorde sin situation så som lagen föreskrev. Hon berättade för matmodern som därmed hade möjlighet att reparera skadan genom att låta sin son, lägersmannen, gifta sig med henne. Men nu skedde inte detta, resultatet blev istället det motsatta då matmodern avskedade vallpigan. Så å andra sidan blev den ogifta kvinnan här ett passivt objekt. Hennes handling ledde inte till det resultat och mål hon önskade och därmed innebar hennes aktiva handling ingen makt. Istället blev hon än mer maktlös då hon miste sin försörjning, fick hanka sig fram på tillfälliga tjänster samt ensam måsta föda sitt barn. Att försöka gå emot normer och makthierarkier på den institutionella nivån, i hushållet, var inte lätt utifrån den position i maktordningen som en fattig kvinna hade. Detta exempel visar på hur en kvinnans maktposition inte beror på de saker hon gör utan på den betydelse handlingen får.

Vad hade Margta fått för liv om hon hade behållit barnet? För det första var det inte vanligt med oäkta födslar under denna tid i Delsbo vilket innebär att hon var ensam om skammen, inga medsystrar att dela den med. Vidare skulle hon dra skam över sin familj, sin mor och sina syskon med familjer. Om hon inte klarade sig ekonomiskt så skulle hon belasta hela socknen som då måste stå för hennes underhåll. Att få en anställning och samtidigt ha ett litet barn att sköta var inte så lätt. Och hur skulle skammen påverka henne. Skulle någon vilja gifta sig med henne eller skulle hon behöva gå med skammen som ogift piga i hela sitt liv?

Efter performancen blev det fika och ett fint samtal med publiken. Margtas dag skulle sluta med en dödsdom och sedan skulle hon få åka till häktet i Gävle och inte återkomma till hembygden förrän 5 månader senare och då för att förlora sitt liv.

Avslutningsvis visades hur bandflätning går till och intresseanmälan kunde göras till kommande bandflätningskurser. Genom att fläta strumpeband skapas ett fysiskt objekt, en fysisk påminnelse om Margtas och hennes likars öde. En påminnelse om att i grunden vara rädda om varandra, om att inte döma. Om att se ojämställdhet och om att verka för ökad jämställdhet.

42 kg eller 160 000 meter garn ingår i yllestrumpebands-manifestet, vilket motsvarar längden mellan häktet i Gävle och avrättningsplatsen vid Norrbo bro. Tanken med allt detta garn, vilket är ett material att fläta yllestrumpeband av, är att det symboliserar Margtas sista resa, en resa hon gjorde ensam. Lika omöjligt som hon måste ha känt att situationen var, lika omöjligt känns det att kunna fläta 3 000 strumpeband, vilket är det antal band allt detta garn räcker till. Men även om hopplösheten verkar stor så är varje påbörjat flätat band som ett fysiskt bevis på hopp.

Vill man bidra till manifestet/konstprojektet är man välkommen att fläta strumpeband. Manifestet innebär att så många som möjligt flätar så många strumpeband som möjligt under år 2020. Detta för att synliggöra Margta och hennes likars öde genom tiden och därmed vår egen kamp för ett jämlikt samhälle på alla plan. Alla band är sedan tänkt att ställas ut i ett gemensamt manifest på Sveriges Fängelsemuseum i Gävle, 2021. Utifrån intresseanmälan kommer en studiecirkel på tre träffar att starta i Delsbo 9 februari.

Mitt band som är tänkt att ingå i det gemensamma manifestet på utställningen i Gävle 2021. Jag funderar över vilken uppmaning jag vill bidra med i manifestet och just nu funderar jag på citat ur Astrid Lindgrens bok Känner du Pippi Långstrump: ”Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll”. Ett generellt budskap men just nu är det det som känns viktigast för mig då det gäller olika maktpositioner: det att den som vet med sig att den har makt har möjlighet att agera hjältemodig inför sina medmänniskor.

Referenser:

Danhard, Margareta, På gränsen mellan liv och död: Barnamordsanklagade och deras barn, Gävleborgs län, sekelskiftet 1800. Högskolan i Gävle, 2019.

Härnösands landsarkiv (HLA), Delsbo tingslags häradsrätt, dombok vid urtima ting, AIb:11, 12 januari 1799.

Rautelin, Mona, En förutbestämd sanning: barnamord och delaktighet i 1700-talets Finland belysta genom kön, kropp och social kontroll, [Mona Rautelin], Diss. Helsingfors: , [Helsingfors], 2009.

Scott, Joan.”Gender: A useful Category of Historical Analysis”, I The American Historical Review 1986.