-10/366: 22 december för 226 år sedan (1793) rörde sig Stina i landskap som var större än henne själv, metaforiskt. Fysiskt förflyttade hon sig tidigt denna morgon, innan någon hade hunnit vakna i det hushåll hon arbetade i, hos en bondefamilj i Bjuråker, Hälsingland. Stina steg upp från sin säng och gick ut i mörkret, gick från bostadshuset till sädesladan där hon i enslighet födde ett fullgånget gossebarn, vilket hon direkt ströp med sitt eget yllestrumpeband. Stina insvepte fostret i ett par utslitna walmarsbyxor hon gått uti och gömde fostret under halmen i ladan. Sedan gick hon med nedblodad kjol tillbaka in i huset där hon för matmodern berättade att hon äntligen fått sin månadsrening åter. Husbondfolket nöjde sig med den berättelsen och en par veckor senare beger sig Stina hemåt till Ragunda socken i Jämtland. Fostret kommer så småningom att upptäckas och Stina att rannsakas, anklagad för barnamord.Jag tänker på Stina och beger mig ut i landskapet för att hitta ämne till en klyka att använda som stöd vid bandflätning. Jag finner en liten björk, täljer en klyka, flätar klart ett band som är tänkt att vara med i performancen den 12 januari. Mina tankar om Stina kretsar kring hennes uppsåt i att ta sitt barns liv. Stina kommer att dömas till döden då hon anses ha dödat sitt barn med fullt uppsåt. Men bar hon ensamt ansvar för sitt barns död? Vilket ansvar hade barnafadern och husbondfolket? Barnafadern soldaten Sven Kjempe rannsakades först efter att Stina hade avrättats. Sven erkände samlag, ”dock (hade det skett) utan äktenskaps löfte”. Sven sa sig inte veta av att Stina blivit gravid och än mindre gett henne råd om ”det af Stina Nilsdotter sedermera begångna afskywärda barnamord”. Men vem hjälpte Stina att ta sig till Hälsingland och att få tjänst hos bonden Per Larsson? Och hur kom det sig att hon hamnade just hos denna bonde i Bjuråker, 20 mil från sin hemort i Jämtland? Kunde en kvinna på eget bevåg skaffa sig pass och resa ut i landskap större än henne själv…. Var det verkligen ingen annan än Stina som visste om graviditeten? Och hur ensamt och svårt måste det i så fall inte ha varit att bära på den hemligheten? Husbondfolket sa sig ha anat att Stina var gravid då hon började sin pigtjänst hos dem, tre månader innan barnet föddes. Men då Stina nekade till att vara gravid och sa ”sig wara beswärad af månads-reningens afstadnandes” (utebliven menstruation) nöjde sig husbondfolket med den förklaringen. Husbondfolket hade ansvar för sin piga och var skyldiga att vaka över henne och ta reda på om hon var gravid och om hon var det var de skyldiga att se till att hon inte födde i enslighet eftersom risken att hon skulle döda sitt barn ansågs stort. Om husbondfolket misskötte sitt ansvar skulle de böta för försummelse. Men Stinas husbondfolk varken anklagades eller dömdes för försummelse. När husbondfolket vaknade denna morgon sa de sig ha letat efter Stina i en timme utan att finna henne. Lite märkligt kan jag tycka, att de inte lyckades finna henne då hon inte hade förflyttat sig så långt bort. Hade de hittat henne hade de kanske hunnit förhindrat att Stina tog sitt barns liv.

Jag avslutar dagen med att avsluta bandet genom att knyta tofsar. Det finns många olika sortera tofsar att avsluta med och jag väljer en tvådelad variant. Man kan tänka sig att Stinas band kanske var av ett enklare slag, med enklare avslutning. Kanske att det blev en tofs endast av det garn som bandet var flätat av. I mitt band har jag lagt in mycket extra garn så att tofsarna blir tjocka.

Referenser:

Härnösands landsarkiv, Delsbo tingslags häradsrätt, dombok vid ordinarie ting, AIa:1, 11 april 1794.

Östersunds landsarkiv, Ragunda tingslags häradsrätt AI:54, 15 december 1794.

Uppenberg, Carolina, I husbondens bröd och arbete: kön, makt och kontrakt i det svenska tjänstefolkssystemet 1730-1860, Unit for Economic history, Department of Economy and Society, School of Business, Economics and Law, University of Gothenburg, Diss. Göteborg : Göteborgs universitet, 2018, Göteborg, 2018.