31/366: Idag beger jag mig till Hedesunda i Gästrikland och till dess prästgård som mål. 1805 natten mellan 31 januari och 1 februari födde hushållerskan Maria Fondelius på Hedesunda prästgård ett litet foster som hon genast ska ha lagt i kakelugnen på sin kammare. Jag har ingen aning om vilka byggnader som finns kvar sen den tiden och om de kanske är i privat ägo nu. Jag har försökt få kontakt med en präst däför att höra om det är möjligt att komma in i prästgården. Jag fick så småningom kontakt med pastorsexpeditionen som skulle ha öppet denna dag men fick veta att expeditionen nu ligger i Valbo. Jag hade tur och fick kontakt med kyrkogårdsvaktmästaren som kunde hjälpa mig tillrätta.

Jag tar X-tåget till Gävle och åker sedan vidare med buss till Hedesunda. När jag börjar närma mig Hedesunda ser jag skylten ”28 TIERP” och tänker på att Maria var uppvuxen i Tierps socken. Så även om Maria hade flyttat över länsgränsen från Uppsala län till Gävleborgs län så hade hon bara 4.5 mil till föräldrahemmet i Eskesta i Tierps socken där hennes mamma fortfarande bodde kvar tillsammans med hennes styvfar. Denna dag för 215 år sedan hade Maria känt värkar och efter att ha lyft tungt en par dagar tidigare hade hon fått blodgång som hade tilltagit allt mer och mer. Denna natt, natten till den 1 februari skulle hon komma få missfall och föda ett endast 15 cm långt foster, och då ”kastat fostret på den uptände eldbrasan”.

 

Jag kommer fram till Hedesunda prästgård. Här finns en gammal röd byggnad och en nyare vit. Emellan de båda byggnaderna står ett gammalt träd, en 400 år gammal lind, som ett nav genom tiden. Den gamla prästgården ska ha använts som prästbostad fram till 1858 då den nya ersatte den utdömda gamla. I dag används den nya av församlingen som kontor/kansli och den gamla som café om somrarna. Jag går in i den gamla röda prästgården från 1750-talet.Här inne verkar mycket vara bevarat, inte alls att det har renoverats så mycket under tidens gång. Jag går igenom rummen och ser om jag kan hitta ett som kan vara den kammare som Maria vistades i då hon fick sitt missfall. Kammaren ska ha haft en kakelugn och en dörr in till köket. Huset består av en stor hall/förstuga, ett kök och tre rum. Alla tre rummen har kakelugnar men bara ett av dem har en dörr in till köket. Kan det ha varit i detta rum Maria vistades i och i denna kakelugn som hon brände upp sitt foster? Men huset känns för litet, endast ett kök och tre rum. Det verkar lyxigt om Maria hade ett av dessa rum för sig själv. Vidare nämns det i rannsaknings protokollet att en annan piga var barnpiga och hade ”sitt tillhåll i barnkammaren”. Då blir det bara ett rum kvar för prästen och prästfrun och rannsakningen skedde ju också någonstans på prästgården. Prästen borde ju ha något rum för sin verksamhet: att ta emot besökare, middagar mm.

Jag hittar en teckning från 1736 som visar hur en prästgård kunde se ut med alla sina byggnader. Boningshuset på teckningen (A och B) liknar mycket det hus som jag befinner mig i nu. Inga av ekonomi byggnaderna finns bevarade, så som ”brygghus med bakugn, bod med botn och loft, wisthus, lada med tu golf och loga, fähus och stall” (Söderström, 1984, s. 16f). Jag har svårt att förstå hur människorna bodde och verkade i detta hus. Vart höll exempelvis prästens barn till? Prästen Johan Ek hade tre barn sedan tidigare äktenskap. En son (28 år) hade flyttat till Hedemora men två vuxna döttrar, 23 och 25 år gamla, var skrivna på gården vid denna tid. Vart bodde de? I detta hus eller i någon annan byggnad på gården? Prästens tre yngre barn, 5, 8 och 9 år nämns bli omhändertagna i ett eget rum av en speciell barnpiga, Maria 50 år, som enligt husförhörslängden själv hade ett 10 årigt oäkta barn, Olof. Var denna barnkammare ett av dessa tre rum eller låg det i någon annan byggnad? Vidare fanns en hjälppräst på gården, adjunkt Johan Rudman, vart bodde han? På Wikipedia finner jag att hjälppräster kunde få en egen stuga (kaplansstuga) att bo i. Hade Rudman en sådan? Och ett rum borde ju vara matsal. Många frågor jag inte finner svar på nu. Det kan ju vara så att Marias rum var matsal på dagen och att hon sov där på natten. Men samtidigt nämns det i protokollet att Maria inte hade städat undan blodet på golvet och i sin säng under 8 dagars tid efter missfallet, så det verkar ju inte vara ett rum där andra människor vistas i dagligen.

Två pigor nämns ha sin sovplats i köket, kökspigan Cajsa 46 år och kammarpigan Anna-Stina 16 år. Dessa två pigor verkar ha varit underordnade Maria, Maria tituleras som hushållerska i rannsaknings protokollet och benämns som jungfru i husförhörslängden. Bland annat gick Cajsa in till Marias kammare tidigt om morgonen den 1 februari när det fortfarande var mörkt och stängde spjället då Maria hade ropat på henne. Och Anna-Stina kom in i Marias kammare, senare om morgonen då det var ljust, för att tända i kakelugnen och det var då hon hade funnit små ben i askan som hon befarade vara från ett människofoster. Husbondfolket var bortrest till Gävle just dessa dagar då Maria födde sitt ofullgångna och döda foster. Övriga tjänstefolk, 3 pigor och 3 drängar, nämns ligga i andra byggnader på gården. Två av drängarna var inte hemma på prästgården då Maria varit ”sjuk”, den ena hade följt med herrskapsfolket in till Gävle och den andra hade i 4 dagar varit vid Söderfors bruk för att mala säd.

Jag undrar hur de båda pigorna kände sig inför Marias sjukdom dessa dagar? Om aftonen denna dag, 31 januari 1805, hade Cajsa som vanligt burit in ved till Marias kammare och då hade Maria redan lagt sig och sagt sig må illa. Senare på natten hade Cajsa ”af skenet, som genom en springa på kamare dörren synts ut i köket, anmärkt, at hushållerskan haft eld uptänd i sin kakelugn”. Men Cajsa hade inte gått in till Maria även fast nyckeln hade suttit i dörren.Och hur var relationen mellan pigorna? Anna-Stina hade inte visat benbitarna hon hittat för Cajsa men väl för en av de andra pigorna, Karin 20 år (en av de som hade sin sovplats i en annan byggning), samt för drängen Erik, 25 år. Anna-Stina hade flera gånger denna dag, den 31/1, varit inne hos Maria som legat sjuk på sin kammare och nämnt att: ”wid sidsta besöket om aftonen hade hushållerskan funnits blodig på den ena handen”.

Anna-Stina är den som blir upphovet till ryktesspridningen, det att ett barnamord har skett på prästgården. Ryktet kommer att sprida sig vidare ut på bygden och nå fram till länsmannen Johan Erik Lendquist som kommer att kontakta Marias husbonde för att informera om att Maria måste undersökas av en barnmorska för att utröna om hon fött barn och om det i så fall varit fullgånget eller inte.

Att sprida rykte var inte helt oproblematiskt. För om man inte kunde bevisa sitt påstående så kunde man själv bli anklagad för förtal. Och å andra sidan så måsta man enligt lag uppge om man visste att ett barnamords brott hade skett annars kunde man själv bli dömd för att ha hjälpt till att dölja ett barnamordsbrott.

Jag lämnar den gamla prästgården med viss förvirring. Var det verkligen i detta hus prosten Ek bodde 1805? Det kan ha varit så och i så fall har jag varit i det rum där Maria låg sjuk denna dag för 215 år sedan. Allt känns så anonymt och gården så öde. På Marias tid var ju som sagt prästgården en bondgård men barn och ett 10-tal tjänstefolk. Och denna dag då Maria låg sjuk fick hon inte vara ifred. Minst tre av pigorna var in till henne och undrade hur hon mådde. Hon hade mått illa, beklagat sig över sveda invärtes och att sjukdomen voro i hela kroppen. Men att hon hade känt värkar och att hon misstänkte att hon skulle få missfall erkände hon inte för någon utan dolde födslostunden och la fostret i kakelugnen som var tänd, under natten mot den 1 februari.

Jag lämnar prästgården och beger mig åter mot busshållplatsen. Det är ett bra tag kvar innan bussen kommer så jag passar på att besöka kyrkan och kyrkogården. Marias husbonde prosten Johan Ek dog 1812 och bör vara begravd på Hedesunda kyrkogård. Vi, kyrkogårdsvaktmästaren och jag, går runt och letar men vi lyckas inte finna hans gravsten.

Jag går in i kyrkan. Altartavlan är mäktig. Återigen träffar jag på Guds allseende öga och funderar på alla vittnen som avlade sina vittnesmål under ed. Var det någon som inte talade sanning? Två motsatta bilder målas upp under rannsakningen. En sida menar att Maria endast fött ett ofullgånget foster. Att hon fått missfall halvvägs in i grossessen. Den andra sidan menar att hon redan var långt in i graviditeten då hon kom på hösten till prästgården och därmed borde ha varit höggravid då hon födde sitt barn sista januari.

Jag lämnar Hedesunda i denna ovisshet men med många nya intryck rikare. Väldigt intressant att 1750-talets prästgård är bevarad och otroligt spännande om nu kakelugnen var den samma som Maria eldade i denna natt för 215 år sedan.

Källor:

www.sv.wikipedia.org/wiki/Prästgård

Söderström, Lennart, Norrländskt sockenliv under 1700-talet, Härnösands stifts teologiska sällsk., Härnösand, 1984.

Härnösands landsarkiv (HLA), Härnösand, Domböcker häradsrätt, Hedesunda och Österfärnebo tingslag, dombok vid urtima ting, AIa:109, 23 april 1805.